När en webbläsare öppnar en webbadress kan den begärda sidan finnas på en annan adress än den som först angavs. I sådana fall kan besökaren automatiskt skickas vidare genom en omdirigering. Förloppet sker ofta på bråkdelen av en sekund, men spelar en viktig roll för hur webbplatser organiserar innehåll och hanterar förändringar över tid.
Vad händer när en sida omdirigeras?
En omdirigering innebär att en webbserver, eller i vissa fall själva webbsidan, meddelar webbläsaren att den ska gå till en annan webbadress. Webbläsaren följer instruktionen och hämtar innehållet därifrån. Den nya adressen visas ofta i adressfältet, vilket gör att användaren kan se vart förfrågan har lett.
Det finns flera skäl att använda den här funktionen. En webbplats kan få en ny domän, en sida kan flyttas till en ny plats eller flera äldre adresser kan samlas under en gemensam adress. Omdirigeringar hjälper då besökare och system att nå rätt innehåll även när den ursprungliga adressen fortfarande används i bokmärken, sökresultat eller länkar.
Olika typer av omdirigeringar
Serverbaserade omdirigeringar beskrivs ofta med en HTTP-statuskod. Koden 301 betecknar en permanent flytt, medan 302 vanligen anger en tillfällig omdirigering. Det finns även 307 och 308, som uttryckligen bevarar den ursprungliga förfrågningsmetoden. Valet beror bland annat på om flytten är tänkt att bestå och vilken typ av förfrågan webbläsaren gör.
Omdirigeringar kan också skapas i sidans innehåll, till exempel genom en instruktion i HTML eller ett skript. Då sker vidarebefordringen i webbläsaren efter att sidan har börjat laddas. För webbplatsägare är serverbaserade lösningar ofta användbara när en hel adress behöver hanteras på ett konsekvent sätt, medan metoder i sidinnehållet kan förekomma i särskilda tekniska sammanhang.
Adresser och vägar genom webben
En webbadress består av flera delar, däribland protokoll, domän och ibland en sökväg till en viss sida. En omdirigering kan ändra en eller flera av dessa delar. En webbplats kan exempelvis föra över trafik från en äldre domän till en ny, eller leda från en adress utan säker anslutning till motsvarande HTTPS-adress.
I en genomgång av webbadresser kan https://beges.nu/ stå som ett neutralt exempel på den typ av ingång som en webbläsare begär; om adressen leder vidare avgörs av serverns svar. Samma princip gäller oavsett om den begärda adressen är en startsida eller en undersida. Det är alltså inte själva länken som utför omdirigeringen, utan instruktionen som lämnas när webbläsaren kontaktar webbplatsen.
Betydelse för besökare och webbplatser
För besökaren märks en väl fungerande omdirigering ofta främst genom att rätt sida öppnas. För webbplatsens struktur bidrar den till att bevara användbara vägar till innehåll efter en omorganisation. Den kan också samla olika varianter av en adress, till exempel med eller utan inledande ”www”, så att de leder till samma destination.
Sökmotorer läser också omdirigeringar som en del av webbens struktur. En permanent omdirigering signalerar att en sida har flyttats varaktigt, medan en tillfällig signal anger att destinationen kan ändras tillbaka. Tydliga regler gör det lättare för både webbläsare och söktjänster att förstå relationen mellan gamla och nya adresser.
En del av webbens grundläggande funktion
Omdirigeringar gör webbadresser mer anpassningsbara när webbplatser utvecklas. De knyter samman tidigare och nuvarande sidstrukturer och hjälper förfrågningar att nå avsett innehåll. Genom att förstå skillnaden mellan en adress och den serverinstruktion som kan följa på den blir det enklare att se varför en länk ibland leder vidare till en annan sida.
